Anekdoter från förr: Utan kläder i Marrakech

2010 fick Andreas ett antal inbjudningar via mail till "nåt evenemang" (Andreas tolkning - redaktörens anmärkning) i Marrakech. Pure hette det visst och det skulle innebära en massa affärsmöten, boende på bra hotell och inte minst fina öppnings -och avslutsceremonier. Detta till en väldigt moderat kostnad vilket fick Andreas att fundera på om inte detta var någon form av bluff.

Efter att ha blivit uppringd av representanter för Pure förstod Andreas att detta var seriöst och att det förmodligen skulle vara en väldigt god idé och investering att vara med på. Med 60 tiominutersmöten på tre dagar, nätverkande på middagar och hotellinspektioner beslutade vi oss för att tacka ja. Evenemanget gick av stapeln i november och eftersom vi lever som vi lär bokade vi flyg i god tid. Detta visade sig vara lite av en utmaning då de flesta flygbolagen hade övernattning på vägen eller flög på fel dagar. Till slut hittade vi en lösning med TAP Air Portugal där Andreas fick övernatta på både utresan och hemresan, vilket säger en del om övriga alternativ.

I juli/augusti började det komma mer information kring arrangemanget och man skulle välja ut cirka 80 möten och dessutom gradera dem efter intresse och relevans. Mycket jobb men fantastiskt kul och inspirerande. Många hotell och destinationer var helt nya för oss så det var rena rama julafton. Sedan kom ett mail som stressade Andreas lite och det gällde öppningsceremonin som skulle vara ett “Black tie event” – alltså smoking för herrar. Det fanns ingen smoking i garderoben så Andreas valde istället en mörk kostym med svart slips – det skulle säkert funka!

Sagt och gjort, väskan packades och resan gick från Köpenhamn till Lissabon. Efter en övernattning i Lissabon var det dags att stiga ombord på flyget från Lissabon till Marrakech. Andreas berättar:
“Det första som slog mig var att jag skulle flyga med en konservburk till flygplan. Tror det tog max 60 personer och det kändes lätt klaustrofobiskt i början. Flygningen gick bra och vi landade på utsatt tid i Marrakech. Efter en HYSTERISKT lång väntan på att komma igenom immigrations (Andreas tips är att köpa VIP Fast track) var det dags att plocka upp resväskan”.

“Många av er har säkert känt den. Känslan när bagagebandet stannar och det står ett gäng väskor vid sidan av bandet – ingen av dessa är din. Första tanken lämpar sig inte att skriva här men jag kunde konstatera att jag inte skulle hinna skaffa några kläder innan det första mötet dagen efter. Det blev MÅNGA timmar på flygplatsen. Det visade sig att det var mer än hälften av passagerarna på mitt plan som inte fått sina väskor. En TAP-anställd medgav något skamset att TAP satt i system att ställa av väskor i Lissabon eftersom planet inte klarade av full passagerarlista med tillhörande bagage… För en gångs skull var jag inte argast i kön, en skogstokig fransman hävde ur sig en imponerande svada där jag lyckades fånga upp ett antal ganska runda ord. När flygplatspoliserna kom gående med sina automatkarbiner lugnade han ner sig något och sänkte tonläget. Fortfarande kunde jag uppfatta en hel del grova ord. Jag insåg att det inte skulle vara speciellt givande att skälla på varken svenska eller engelska men läget kändes ganska hopplöst”.

Efter att ha checkat in på hotellet gav jag mig ut i närområdet för att se om jag möjligen kunde hitta något gångbart klädesplagg. Inte helt lätt eftersom jag inte pratar varken franska eller arabiska. Har inte Marocko varit spansk koloni? Testade på spanska men fick mest oförstående blickar och haranger på franska tillbaka. Läget var akut. Till sist hittade jag en Zara-butik där jag kunde köpa lite underkläder, strumpor, t-shirt och skjorta. Bra, kvällen var räddad men morgondagens Black Tie-event skavde… Var f-n ska jag hitta en kostym eller smoking som är någorlunda modern och inte kostar en halv förmögenhet”?

“Mitt första möte på tisdagsmorgonen var med en fantastiskt trevlig kille, Souheil. Han berättade att han själv var från Marrakech och att han bodde bara ett kvarter från kongresscentret där vi höll till. När han fick höra om min försvunna väska och att jag var lite stressad över kvällens begivenhet lovade han att hämta upp mig efter dagens sista möte klockan 17:00. Han skulle stå utanför, tillsammans med sin privatchaufför och de skulle eskortera mig till ett antal butiker som sålde kläder. Klockan 17 möttes vi utanför och sedan drog vi iväg i hans feta SUV. Redan i första affären hittade jag en snygg svart kostym av något franskt märke, en vit skjorta och en svart slips. Taget sa jag och så fick jag skjuts tillbaka till mitt hotell – det året bodde jag på Sofitel. I receptionen frågade jag om de hört något om min väska och fick svaret att “den kommer i morgon”. Gott tänkte jag och ilade upp på rummet för att svida om. Kvällen blev kanon och jag kände mig välklädd i min nya kostym”.

“Nästa dag avlöpte utan problem och jag hade en massa givande möten. Nu skulle min väska vara framme – skönt att få glida in i lite egna kläder igen. I receptionen fick jag meddelande om att väskan ännu inte kommit men att den skulle komma i morgon. Efter lite dividerande med receptionen fick jag dem att ringa upp flygplatsen. Jag fick prata med någon på TAP och han meddelade mig att väskan helt säkert skulle komma under morgondagen, torsdag. Jag replikerade surt att det vore fantastiskt eftersom jag skulle åka hem på fredagen”.

“Efter ytterligare en dag full av givande möten var det dags att ladda för avslutningseventet. Jag hade hört att detta skulle vara något i hästväg och att det var viss dresscode. När jag kom till receptionen såg jag att mannen jag pratat med igår upptäckte mig och att han helt plötsligt blev upptagen och försvann in i rummet bakom receptionen. Inte bra tänkte jag och gick fram till en kvinna som stod ledig. Troligen visste hon om vem jag var och mitt ärende för hon började direkt ursäkta att väskan inte kommit och att man gjort sitt bästa för att få tag på flygplatsen. Här brast det lite för mig och man ska ju inte skjuta budbäraren men det var ungefär vad jag gjorde. Jag skulle ju hem i morgon och var fasen fanns min väska? Jag fick henne att ringa flygplatsen igen och efter att ha pratat med samma man som kvällen innan krävde jag att de skulle koppla mig till ansvarig i Lissabon. För att göra en lång historia kort kan jag sammanfatta genom att konstatera att många av gästerna på hotellet nog förstod att TAP hade svåra brister i sin bagagehantering… Det var bara att återanvända någon av de två skjortorna och njuta av kvällen – den blev hur bra som helst till slut”.

“På fredagen var det dags att checka ut och fortfarande hade inte väskan dykt upp. Något uppgiven begav jag mig ut till flygplatsen för att påbörja hemresan. Jag hade ju ytterligare en övernattning i Lissabon. Denna skulle spenderas på hotellrummet med room service – något annat var inte att tänka på. Efter en kort transfer till flygplatsen gick jag raka vägen till TAP’s disk för att kolla om väskan möjligen kommit fram och för att ta reda på vad jag skulle göra om den fortfarande var borta. Min haka måste släpat i marken när samma man som jag pratat med två kvällar i rad kommer springande, skrikandes “MR AXELSSON – YOUR BAG!! WE FOUND IT – IT’S HERE!!!”. Ridå. Då var det bara att traska till incheckningen och även om jag var lättad över att väskan var återfunnen och i gott skick så hade jag gärna sluppit det momentet just där och då”

Epilog.
Andreas höll sig till planen och stannade på rummet i Lissabon och beställde room service. TAP Air Portugal skötte reklamationen av inköp med högsta betyg och ersatte allting. Andreas skaffade en ny vän i Souheil som numera jobbar på La Villa des Orangers i Marrakech. Sedan denna resan har Andreas besökt Pure och Marrakech ytterligare 7 gånger.


Andreas i Marrakech
På en resa till Marrakech
Villa des Orangers

Skrivet av: Moments

Dela i sociala medier:


Bokningsförfrågan


Liknande Resor

Resa Marrakech, Fellah Hotel

Kan man blanda retrolyx, drömmar & kultur och få ett unikt hotell som resultat? Svar ja.

Läs mer om resan

Familjeresor | Generationsresor | Grupp & konferensresor | Lifestyle