Ett vinnande koncept – tjejsegling i Grekland

2009 väcktes mitt begär efter att segla, ja inte att sköta själva seglingen själv för det kunde jag inte, utan att få vara på en segelbåt, uppleva friheten, vinden, de vackra naturvikarna, de pittoreska små städerna, de fantastiska solnedgångarna, att somna till havets kluckande och skvalp, att vakna i gryningen och ta ett morgondopp i ett ljummet smaragdgrönt hav. Hela den magiska känslan där man bara njuter av allt.

2009 var året då företaget jag arbetar på seglade i Grekland på vår konferens. Jag var fast men visste inte hur jag skulle göra för att få uppleva det igen. Största orsaken var att jag inte hade sju vänner som ville tillbringa sin semester så. Åren gick och jag kunde inte sluta hoppas att jag ändå skulle kunna komma iväg. En dag 5 år senare tog jag tag i det och bestämde att nu skulle jag iväg och då kom jag äntligen på lösningen.

Jag frågade en vän som var intresserad om hon kände någon, jag frågade min fd svägerska om hon kände någon osv. Hade kanske vännens vän någon hon kände? Till slut var vi 8 glada och busiga tjejer som verkligen ville och såg fram emot äventyret. Ingen kände alla utan alla kände bara mellan 1-3 av den övriga besättningen. Detta skapade möjligheter för nya spännande möten och kanske nya vänskapsrelationer för framtiden.

Sen kontaktade jag Moments som hade skött vår konferens. Där fick jag bra hjälp av Marina och Bodil med att boka båt, skeppare och värdinna och att bestämma rutt. Vi i besättningen kunde bara slappna av och njuta. Många vi berättade för var skeptiska.
– “Fy vad obehagligt att bo med främmande på sån liten yta, tänk om ni inte gillar varandra, kan ju bli katastrof..” Ja det var mycket olika skäl till att vi var lite knäppa.

Under de månader vi väntade och väntade på att få komma iväg så träffades vi två gånger för att börja bekanta oss med varandra. Allt kändes bra och för att förhöja busstämningen så fick varje hyttpar en uppgift att hitta på en liten aktivitet för de övriga på båten. Bara låta fantasin flöda.
Det året seglade vi i Saroniska havet och besökte bl a Poros, Spetses och Hydra. Vi låg också i naturvik två nätter vilket är helt fantastisk med sena kvällsbad och tidiga morgondopp.
Behöver jag säga att det var en succé, har nog aldrig skrattat så mycket någon gång tidigare.
Alla som var med på den resan såg det som en resa för livet och en tradition var född, och jag hade hittat en ny god vän bland de som jag inte kände innan.

Året efter var vi tre från den förra besättningen, resterande fem kom med på samma sätt som året innan, vänners vänner och åter kände vi inte varandra allihop. Vi ville se något nytt och bestämde oss för att segla i Kykladerna mot Mykonos. En sak vi nu fick lära oss var att vädret styr man inte över.

När vi stod på Arlanda och var på väg att gå på planet ringde Bodil och sa att den starka vinden som kan råda i Kykladerna tyvärr hade valt att blossa upp just nu. Det blev Saroniska igen. Nu gjorde det absolut ingenting. Det finns fler öar, byar, vikar att se, varje resa bjuder på sina äventyr och upplevelser som inte går att förutse. Detta år seglade vi till en ö som heter Monemvasia och dit var det ca 5-6 timmars segling. Överfarten var fantastisk, vi låg på däck, solade och njöt och sippade på vin. Den lilla och gamla staden var spännande och väldigt annorlunda än den typiska grekiska stilen på stad/by, en ringmur omgärdade den och den var väl värd att besöka.

Natten sov vi i hamn och vår skeppare Pernilla skulle lägga ut tidigt med oss för att börja överfarten så det inte skulle ta hela dagen. De flesta av oss vaknade väldigt tidigt av ett rejält gungande, någon kräktes. Yrvakna tumlade vi upp på däck och såg ett hav med rejäla vågor. Det blåste inte mer än 10 sekundmeter men det hade bildats rejäl gammelsjö med vågor som gjorde att vi slängdes hit och dit. Det blev en överfärd med en blek besättning där de flesta kände av sjösjukan. Mycket tuggummi mot sjösjuka gick åt. Läskigt? Inte mycket, vi hade en säker och fantastisk skeppare som lugnade oss och berättade att det bara kändes mycket, det var ingen fara. Vad skrattade vi mest åt och mindes mest av den resan, självklart den skumpiga överfärden och vi kände oss lite stolta som varit med om den. Även detta år fick jag med mig en ny vän.

Till året 2016 kände jag att jag ändå ville prova något annat än Saroniska havet och bestämde att årets resa skulle utgå från Mallorca. Bodil hjälpte mig med samarbetspartner så vi fick en 50-fotare Bavaria.

Detta år så var det jag och Solbritt, som var med sen förra året. Efter två resor så har flera sett våra bilder på facebook och var nyfikna. Resten av besättningen bestod av Kerstin, Maria och Lotta som är vänner till en mellanstadiekompis till mig, Annelie och Elisabeth som är vänner till Kerstin och Maria. Vad jag älskar dessa nya och spännande konstellationer som bjuder på så fantastiska möten!

Som vanligt under väntans månader träffades vi flera gånger, det har blivit som en del av resan och bygger upp längtan och förväntan. Ibland träffades vi ute på någon restaurang, ibland hade vi knytis hemma hos någon. Det kändes verkligen som ett toppengäng.

Vi hade kollat väderprognosen på 10-dagarsprognosen för veckan i Balearerna och den visade 30 grader och knappt någon vind….hhmm ingen segling. När det närmade sig avfärd hade prognosen ändrats till regn hela veckan. Som sagt, vädret styr man inte över…

Vi åkte från Arlanda en tidig lördagsmorgon i början av september, skrattande och på gott humör. Vår plan låg så att efter vi landat på Mallorca skulle vi ta transfer till hamnen Porto Colom. Där väntade vår skeppare och värdinna, Hanna och Elin på oss. De skulle ha checkat in oss på båten, köpt all mat och gjort klart allt så vi skulle kunna lägga ut redan på eftermiddagen till någon vik strax utanför hamnen. Det är så skönt att bara komma iväg, att lämna hamnen, då känns det verkligen att man är på väg på riktigt.

Fram till Porto Colom gick det enligt planen. Det var varmt och klibbigt och vi bestämde att vi skulle gå och bada medans vi väntade på att maten Hanna och Elin hade köpt skulle levereras. Vi hann inte mer än börja gå mot stranden innan himlen öppnade sig och världens åskväder brakade lös precis ovanför oss. Men vad gjorde det, vi åt tapas och drack lite vin på en liten restaurang medans vi väntade.

Men, det är ju inte alltid så att de i medelhavsländerna har samma struktur som oss. Vi väntade och väntade på maten. Hanna ringde, jo de skulle komma om 20 minuter. 2 timmar senare kom maten och det blev för sent för att lägga ut. Blev en natt i hamnen men regnet hade dragit förbi och kvällen var åter ljummen och varm och vi hade en rolig och trivsam kväll. Första aktiviteten hann vi med, vilket var att göra ett varsitt armband som det stod Balearerna 2016 på så att vi alla hade lika.

Äntligen kom vi iväg tidigt på morgonen, solen hade ännu inte gått upp utan tittade nyfiket upp när vi gick ut mot öppet hav. För lunch la vi till i viken Cala Barques där det badades och lektes i vattnet. Vi köper alltid madrasser i hamnen så vi har att ligga på i vattnet och i den här viken fanns det grottor att simma i och igenom. På kvällen åkte vi till lilla stan Cala Ratjada där vi övernattade. Nästa dag var det meningen att vi skulle gått över till Menorca men vi hade fått fel på en toalett som de fick komma och reparera och sen behövde vi fylla på komplettera lite mat så vi åkte iväg lite för sent för att kunna gå över. Istället åkte vi till en annan underbart fin naturvik för att sen övernatta i en ytterligare annan vik. Där hade vi aktivitet nr 2 vilket var charader. Det var jag och Solbritt som hade gjort en charad om alla på båten. Tur att vi låg i naturhamn för vi både skrattade väldigt högt och såg väldigt tokiga ut.

Dagen efter gick vi över till Menorca, en helt magisk överresa där vi bara låg och njöt på däck. Staden vi la till i när vi kom fram hette Ciutadella, var oerhört fin och kan vara den äldsta i Europa enligt boken vi läste i om våra ankringsställen. I hamn hade vi aktivitet nr 3 som var Jessica och Lotta som hittat på, eller det var två aktiviteter i en. Vi fick vaselinsträngar i ansiktet och fick doppa ansiktet på en plåt med bomullstussar för att få så många som möjligt att fastan. Sen fick vi stoppa in stora marshmallovs i munnen, så många som möjligt och skulle efter varje kunna säga Funny Bunny. Blir lite svårt efter sådär 8 st.

8 tjejer och massa affärer resulterade i att vi efter en härlig spansk middag gjorde vårt yttersta för att hinna skanna så många affärer som möjligt innan de stängde. Vi bestämde att ligga kvar lite nästa dag för att se lite mer av staden innan vi gick ut.

Nästa morgon skulle vi ut på stan tidigt, trodde vi. Ett åskväder som var som om åskguden Tor riktat all vrede över just denna hamn bröt ut och regnet var nog det värsta jag varit med om. Riktigt spännande faktiskt. Nåja, det ebbar ut ganska fort så efter en timme traskade vi in till stan. Ett par timmar och ett antal shoppingpåsar senare så var det alltså dags att lägga ut. Men, som sagt, vädret lever sitt eget liv och rättar sig inte efter vår plan. Nu hade det blåst upp rejält. I hamnen var det lugnt men så fort vi började komma ut mot havet så slog vågorna mot oss. Båten guppade och for, slängde och krängde. Jag och Solbritt som hade varit med på guppfärden året innan kände oss inte speciellt oroliga, men för de som inte hade upplevt det kändes det mer oroligt. Vi hade kunnat fortsätta om vi hade haft en kort sträcka att segla och visste att vi skulle ha en hamn i lä att lägga till i. Det fanns nu inte utan planen var en naturvik vilket vi gissade att vinden skulle blåsa rakt in i så att det ändå inte skulle gå att ankra. Det blev till att vända om och återvända till Ciutadella. Jag blev lite deppig, vädret hade påverkat vår rutt ganska mycket, det blev inte som jag hade tänkt mig. Denna härliga grupp gjorde dock snart att mitt humör återvände, det går liksom inte att deppa på en båt med massa trevliga tjejer, våra roliga aktiviteter, vårt prat och skratt, våra djupare och allvarligare samtal. Och vinden, vattnet, solen och allt sånt finns ju kvar.

Nästa dag var det dags att gå över till Mallorca igen. Blåsten hade mojnat lite. Väderleksrapporten hade sagt att det skulle mojna helt under dagen. Nu hade ju inte en enda väderleksrapport stämt sen vi kom ner till Spanien, inte heller denna. Det blåste upp igen och överfarten som tog ca 6 timmar blev rejält guppig men absolut inte läskig på något vis. Vi roade oss med små lekar så oss gick det ingen nöd på.

Väl framme la vi till i viken Cala Molto´ där vi övernattade. Nu är alla medvetna om att resan dras mot sitt slut, att det inte är långt kvar på vårt äventyr. Ingen vill tillbaka till verkligheten, vi vill fortsätta att leva i vår fantastiska bubbla som denna resa är. En resa i gemenskap och närhet, nya vänner, så mycket omtanke, värme och skratt och det fria livet att segla vart man vill….nåja om vädret är med en.

Aktivitet nr 4 tog vi när lagt till. Vi spelade kortspelet plump, och lite godtyckligt fick man efter varje spelomgång en liten rekvisita på sig. Vår båt hördes i viken kan man nog lugnt säga.

Sista dagen åker vi sakta tillbaka till hamnen Porto Colom, la till i den sista naturviken för lunch innan vi strax innan fem anlände. Vi packar och suckar lite över att nu är det slut på riktigt. Sen går vi ut och äter och sitter sen på båten och pratar, länge länge i den sista ljumna natten. Behöver jag säga att även på denna resa säger besättningen att det är ett minne för livet, att de kommer leva på denna resa länge… och några har redan bestämt sig för att mönstra på nästa år igen! Vi saknar varandra nu när vi är hemma och har redan börjat planera vår första återträff, och fler kommer det att bli.

Om man inte har egna seglarerfarenheter, inte tillräckligt med vänner som vill segla rekommenderar jag verkligen detta att samla ihop vänners vänner eller olika kontakter. Det är nog bra om personer man rekommenderar fungera socialt i grupp och inte har för avvikande personlighet, gärna har humor och bjuder på sig själva.
Detta koncept har bjudit på så många härliga minnen, fantastiska stunder i möten med nya vänner och sen hela seglingsresan som alltid bjuder på något nytt äventyr och mängder med fantastiskt vackra vyer som man häpnar över.

Även om man inte är en ruffhäxa, ett kuttersmycke, en sjövan person så fungerar det här bra. Skepparen och värdinnan tar så väl hand om en och vill man så låter de en gärna vara med och lära sig lite om segling. Ett sätt att njuta av livet och som ger minnen för livet och behöver jag säga att planeringen för 2017 har redan börjat.

Skrivet av: Marie Blomback

Dela i sociala medier:


Liknande Resor