Malins och Patriks resa till Reunion

Fin natur, berg, vandringsmöjligheter och pricken över i:t, den aktiva vulkanen. Därför var vi nyfikna på Reunion...

Vi landade tidigt på morgonen i ett mulet St Denis. I småregn körde vi i bilköer till vårt första hotell Bellepierre i St Denis. Här stannade vi i två nätter. St Denis är en trevlig stad. Här märkte vi också hur restaurangerna är öppna på ön. Till lunch och sedan öppnar de till middag vid 18.30-tiden igen. Men har eventuellt inte öppet alla kvällar i veckan heller. Här åt vi vår första kreolska lunch på Le Reflet des iles restaurangen. Riktigt, riktigt god mat. Vi körde även upp till de små bergsbyarna i närheten av St Denis.

Efter ”storstaden” var det dags att köra en aning söderut. Vi tog en sväng förbi byn Grand Ilet  med en vacker kreolsk kyrka och kreolska hus och sedan vidare längs smala slingrande vägar till Mafate dalen (Mafate cirque) där gjorde vi vår första vandring på ca 2,5 timmar (la boucle Col de Fourche Col des Boeufs). Den här vandringen inneslöt både Mafate cirquen och Salazie cirquen och var en lättare vandring, perfekt att börja med. Otroligt fina vyer både längs vägen och på vandringen.

Efter vandringen stannade vi till i Hell-Bourg, en liten stad med vackra kreolska hus. Staden kändes ganska turistig så vi körde vidare till Salazie.Nu var vi ordentligt hungriga och hoppades på en öppen restaurang i Salazie, men som vi misstänkte var alla restauranger stängda, vi var precis mellan lunch och middag. Så vi började vår färd mot Diana Dea Lodge utanför St Anne. Vi kom fram till lodgen precis innan skymningen. Lodgens hjortar tog emot oss precis framför huset. Från vårt rum  hade vi vacker vy ner mot dalen och havet. Som tur var kunde vi äta middag på lodgen. Följande morgon tog vi ett tidigt  dopp i den tempererade poolen, njöt av utsikten, åt en god frukost  och sedan tog vi den 45 minuters långa hjortpromenaden vid lodgen. Vi gick och gick, vyerna var fina men inga hjortar såg vi, tills vi kom till slutet på turen d.v.s. starten. Då såg vi dem. Först 4-5 stycken i en klunga, sedan ett tjugotal hjortar lite längre bort.

Efter promenaden var det dags att hoppa i bilen och köra vidare söderut. Vi stannade flera gånger och gick på de gamla lavaflödena. Det var häftigt att gå där på det flera hundra meter breda flödet och vi bara tänkte hur det måste ha sett ut då lavan rann ner från vulkanen. Ett av flödena var från 2004, det var annorlunda. Flödet var slätt, precis som stelnad olja och oj vilka fina mönster det var i lavan! Där gick vi omkring länge, länge!

Vi fortsatte färden, rundade södra delen av ön och fortsatte sedan till St Pierre. Det var fredag kväll, fullt med folk och bilar! Hotell La Villa Delisie låg på strandpromenaden. Enligt Tripadvisor var bästa restaurangen i St Pierre Pizzeria Gadiamb. Vi valde att gå dit. När vi kom dit sade pizzabagaren att det kommer att ta minst en timme förrän vi får vår mat. Vi hade ingen brådska så vi satte oss med vår dricka.

Efter nästan 1 ½ timme var det dags för vår pizza. Vilken underbar pizza! Bästa pizzan ever! Speciellt kanterna, det var som att äta knäckebröd! Det var värt väntan!

Följande morgon var det dags att köra de 400 kurvorna upp till Cilaos. Vilken väg, vilka vyer…helt otroligt! När vi till slut kom fram till Cilaos var alla bergen täckta av moln. Lite senare på kvällen började molntäcket spricka upp och då började vi inse vilket ställe det här var. Följande morgon steg vi upp 05.30 för att vi ville se soluppgången över bergen. Det var riktigt kyligt i luften även fast man hade jeans, yllehalsduk och jacka på sig.  Långsamt, långsamt steg solen upp och lyste stegvis över bergen. Vackert!

Lite senare tog vi tog bilen och körde till grannbyarna Les Trois Salazes och Bras sec. Solen sken, inga moln, vädret var perfekt! Vilket landskap, häftigt att vara precis under Reunions högsta berg Piton des Neiges. Här tog vi också en lättare vandring på ett par timmar.

Efter två nätter i Cilaos var det dags att åka ner de 400 kurvorna igen. Nu var det strålande, klart väder. Varje bergstopp var synlig och vi stannade flera gånger för att beundra landskapet. Den dagen var det ingen lång körning, endast ner från Cilaos till den lilla staden Entre-Deux. Här var vi framme tidig eftermiddag. Vi fick vårt hotellrum och passade på att slappa vid poolen en stund. Entre-Deux är en liten, livlig stad med fina färgglada kreolska hus.

Tidigt följande morgon körde vi mot vulkanen, Piton de la Fournaise. Vädret var perfekt, ju närmare vi kom desto smalare blev vägen. Landskapet blev kargare och kargare. Vi stannade på den stora parkeringen.  Vi gick längs med staketet och såg vulkanen och alla dess kratrar.  På grund av tidigare utbrott så var vandringen runt Piton de la Fournaise avstängd. Det var en stor förbudskylt samt en stor järndörr som hindrade vandrare att gå ner på vulkanen.  Så istället fortsatte vi längs den gamla kraterkanten först till Piton Partage och sedan vidare till kraterkanten (Nez Coupé de Ste Rose). En vandring på ca 4 timmar. Det var en hel del vandrare på stigen, solen sken och vulkanen hade vi hela tiden på vår högra sida. Det var skönt att komma fram. Vyn över vulkanen var otroligt fin. Vi åt vår matsäck, la på mer solkräm, drack vatten och bara njöt en stund. Molnen börjde rulla in från sidan mot vulkanen och på bara en kort stund var halva vulkanen täckt av moln. Det var dags att traska tillbaka de 2 timmarna till parkeringen. När vi kom fram var det sen eftermiddag och nu var det betydligt färre bilar på parkeringen. Vi stannade till flera gånger när vi körde därifrån för att ljuset var så otroligt vackert och nu hade en massa moln samlats nedanför oss. När det redan var mörkt körde vi in på parkeringen till Iloha hotel i Ste Leu.

I Ste Leu åt vi kreolsk mat på restaurang Auberge du Relais, badade i poolen och tog det lugnt. Efter två nätter körde vi de små vägarna längs kusten mot St Gilles-les-Bains och Boucan-canot. Vi stannde till vid flera stränder och tittade på surfare, paddlare m.m. De tre sista nätterna var vi i Boucan-canot. Första kvällen åt vi på La Bistrot de Pepe Gentil. Otroligt god mat, tyvärr var vi för mätta efter för- och huvudrätten så vi orkade ingen efterrätt. Vi kan bara anta hur deras efterrätter smakade!

Från vår balkong på hotellet hade vi vy över havet och stranden som inte hade badvakt. Vi hörde vågorna skvalpa när vi hade balkongdörren öppen. Vi gick långa promenader längs stränderna, vadade i havet och lät vågorna skölja över oss precis vid strandkanten.  Det var okej enligt badvakten. Det var annars badförbud i havet under hela vår vistelse p.g.a. hajar.

En utav dagarna åkte vi upp till Piton Maido. Där hade vi magnifik utsikt över bergen igen och alla tre dalar (Mafate, Cilaos och Salazie) samt över 3000 meter höga Piton des Neiges. Vi tog en några timmars vandring och bara njöt att vara där. Vyn var spektakulär med en massa moln som samlades under oss i dalarna och vid kusten. Tyvärr måste också det roliga ha ett slut..efter tre nätter var det dags att köra till St Denis och då fick vi se ett St Denis i strålande solsken. Vi gick  en sväng på shoppinggatorna och besökte den stora marknaden och åt igen lunch på vår allra första kreolska restaurang som vi besökte då vi kom. Långsamt, långsamt i bilköer körde vi mot flygplatsen.

Hemresan via Paris, och flygplatsbytet i Paris gick bra och vi landade i ett soligt men kyligt Stockholm vid lunchtid. Reunion är så franskt på många sätt; baguetter, croissanter säljs överallt…men ändå inte. Omgivningen är ju inte ”typiskt fransk” som man tänker sig att den är; färggranna små kreolska hus, naturen är grön i alla olika nyanser, vattenfall; stora som små överallt. Aktiva vulkaner, berg, lava, god mat. En kombination av allt detta gör att Reunion är vår nya favoritö!

Skrivet av: Malin Mutka

Dela i sociala medier:


Liknande Resor

Resa Réunion & Mauritius

En kombinationsresa där storslagen och dramatisk natur möter perfekt service, gastronomisk mat och lata dagar på de kritvita stränderna.

Läs mer om resan

Bröllopsresor | Familjeresor | Generationsresor | Kombinationsresor | Sol & Bad