Vår resa till Pemba och The Manta Resort

1866 klev Dr. Livingstone i land på Zanzibar, startpunkten på hans resa in i det okända. Möjligtvis något överdramatiserande att öppna en beskrivning av vår resa med denna jämförelse, men vi kunde inte låta bli att se liknelsen.

150 år senare stod vi där, på gatan utanför hotellet i Stonetown och kände att här var vår startpunkt på vår resa. Zanzibar var inte en slutdestination, det var som för Livingstone en plats att samla krafter inför nästa etapp.  Dagen efter skulle vi till Pemba, ett resmål som beskriver sig själv med ”as far from civilization as you can get”… självklart kände vi att vi också skulle på en resa in i det okända.

Resan dit var som vilken annan resa som helst. Arlanda-Doha-Zanzibar. Helt OK flyg. Helt OK mat. Vi hann knappt reflektera på något, eller ta in något, förrän vi hade checkat in på hotellet, lagt oss på sängen några minuter och sen klivit ut igen. Då kände vi värmen… lukterna… ljudet… atmosfären! Nu började det, vår resa. Målet var att vi skulle ”chilla” i paradiset, men man kunde inte bortse från att vi var ute på ett eget äventyr. Det kändes som en oxymoron från minuten vi klev ut från hotellet i Stonetown, ”chill-äventyr”. Vi visste inte vad vi skulle förvänta oss, vi hade inga skyldigheter, inga krav, agenda, schema… INGET. En fantastisk känsla.

En snabb promenad från Grand Palace Hotel i Zanzibar söder ut, längst vattnet på eftermiddagen, ledde till en liten men mysig bar på stranden (namnet kommer vi inte ihåg, men strax före Hyatt Hotell). Baren hade lite ”jazz-vibes” och en lugn atmosfär i skuggan, under träden vid stranden. Vi beställde öl och Mojitos medans vi tittade på när de lokala kidsen badade och voltade i havet. Efter en sådan lång resa, och framförallt lång väntan, så steg en viss eufori i ryggraden när vi äntligen satt där i värmen. Eftermiddagen blev snabbt kväll och då vi skulle upp tidigt för att ta flyget till Pemba så bestämde vi oss för att ta middag på hotellet. Hotellet hade aircon, tv, var rent, trevlig personal, helt ok mat på taket, men inte mycket mer. Dock var det bara en pitstop för oss så vi tyckte det funkade fint.

Dagen efter tog vi taxi till flygplatsen och gick till ”domestic”; visade pass genom en grind; och satt oss och vänta nervöst på flyget. När det var dags så ledde personalen oss till ett litet flygplan som hade precis landat. När vi var framme ställde vi snabbt frågan ”are we the only ones flying?”, till svaret ”YES! Sit wherever you want.” Två resenärer, lika många piloter. Flyget, ca 35 minuter, och bilresan till The Manta Resort, ca 1 timme och 20 minuter, var en upplevelse vi aldrig kommer att glömma. Utsikten från flygplanet kändes orealistiskt efter 4 månader av grå vinter i Stockholm. Bilresan med vår chaufför ledde till att vi provade mer nya frukter under 1 timme och 20 minuter än vi gjort på 10 år. Helt fantastiskt!

De sista 20 minuterna genom djungeln och grusvägar var spännande, men något oroväckande. ”Vart är vi på väg?”, tänkte vi. Men sen kom vi fram till den lilla rondellen som kändes som en ironisk tolkning på uppfarten till en hiphoppares mansion i Beverly Hills. Vi tackade vår underbara chaufför och klev in i den öppna lobbyn som streckte sig fram mot terrassen som hängde över havet. Trotts ett välkomnande av ett flertal personer så kunde vi inte släppa fokus från utsikten. Den kändes något overkligt, som man tagit ett steg tillbaka i tiden. Den gamla kanonen på terrassen som pekade ut mot havet bidrog nog en del till den känslan. Efter några minuters ”intro” med en ice-tea drink i handen så blev vi visade till vår superior garden room. Det var en mysig blandning mellan ett high-end hotellrum och en bungalow; inringad i träd och blommor. Vi dumpade väskorna, kollade runt rummet snabbt och tog oss till terrasen där lunchen skulle serveras. Ribban på maten satts högt direkt då vi erbjöds att välja mellan grillad tonfisk eller vegetariska samosas. Det var enormt gott och resten av vistelsen höll samma nivå på maten. Det kändes genuint, fräscht och passade miljön perfekt. Middagarna gav lite mer variation, med val av förrätter och dessert; och frukosten erbjöd lokala frukter och juicer, i kombination med vad man nog kallar en ”english breakfast” som man kunde anpassa till ens smak.

Resten av första dagen bestod mest av acklimatisering och att försöka smälta WOW-faktorn av Pembas norra kust. Vi låg på stranden, promenera runt och badade fram till middagen. Vi tog oss en ”lemongrass and ginger sling” som blev en standard eftermiddags drink, eller som ett äldre engelskt par kallade det ”a sunsetter”. Efter middagen på terrasen så tog vi ett glas vin i lobby/baren och spelade lite BAO (Ett lokalt spel som går ut på att sno varandras frön. Spelas på en stor träbit med massa hål. Väldigt beroendeframkallande, och sjukt lätt att fuska i). Första kvällen nådde sitt slut och vi gick till rummet och la oss i sängen. När vi precis var på väg att somna small det till. Det var något på taket!!!

Vi måste erkänna att första natten inte var någon höjdare. Inte för att det var något speciellt fel, men för att vi inte var förbereda på vad natten hade att erbjuda. Efter vi hade lagt oss i den fina sängen, precis börjat blunda, så började det… ”mörkrets ondska”. Riktigt så dramatisk var det kanske inte, men det var osäkerheten i vad det var och vart det var, som gjorde att man inte kunde slappna av. Det hoppades och skreks på taket, i buskarna och träden utanför, och även fast det var omöjligt så kändes de som att de var inne i rummet. Det var så kallade ”bush babies”, en form av lemur som är ute och härjar på natten, ser helt enkelt ut som en gullig apa. Efter vi fick se en bild på den dagen efter, och en i verkligheten på kvällen så tappade vi rädslan rätt fort. De var enormt ofarliga, men skrika kan de.

Andra dagen, och de som snabbt följde efter, bjöd på det vi hade längtat efter. Vi hade landat nu. Nu hade vi semester. I en dimma av pendlingar mellan strand, hav, drinkar, pool och mat så gick timmarna fortare än vad vi hade hoppats på. Det kändes nästan som att det fanns ett behov att distrahera sig själv från tidens snabba hand, något man gjorde genom att sysselsätta sig själv. Snorkla, promenera, spela kubb på stranden, läsa, mm; alla försök att släppa tankar om hur fort tiden gick gjorde självklart att tiden rann iväg snabbare. Men medans detta skedde så mognades även vi. Från en nybliven 30åring som inte kändes sig en dag över 15, fick man klarhet i tystnaden på ön. Det är ju detta det allt handlar om, slitet hemma, jobbet, pendlande ångesten, osäkerheten. Det är en nödvändig ondska för att få uppleva detta, ett sätt att skapa relativitet och jämförelse. Med detta menar vi inte allt lyx som ön även erbjöd, den blev sekundär till en atmosfär av inte bara lugn, men även tillbehörighet. Vi kändes oss sällan som ”outsiders”, som fick ett glims av livet. Vi kändes oss ofta delaktiga. I en plats på jorden där skillnader i rikedom är så tydlig, är den även så fruktansvärt irrelevant. Självklart förstår vi enkelheten i att säga det som europeisk turist, men det finns värde i annat och det blev tydligt på Pemba.

Att beskriva dagarna på Pemba och The Manta Resort känns i detta sammanhang nästan absurt. Det är en sådan subjektiv upplevelse att det kan inte annat än skilja sig från person till person. Det man får ut ur ön beror nog mest på vem man är, den tar fram ens inre på ett kusligt sätt. Trivs man i lyx så får man det; har man en knytning till naturen eller havet blir man uppfångad av det; intresse för människan så socialiserar man mm. Allt finns där: bra mat, kanoter, dykning, utflykter, promenader… För oss som smet från ”stressen” i Stockholm och letade efter frid, så absorberades vi av lugnet, ljudet av vågorna smekandes mot sanden, syrsorna… Men det är klart man kan generalisera upplevselsen i att det är vad man hoppas på när man bokar resan, det överträffar bilderna på internet, och det känns värt den relativt stora pengen man lägger.

När man väl tröttnar på att skriva och reflekterar tillbaka på sin beskrivning inser man snabbt att man lagt onödig stor tyngd på inledningen. Vägen dit. Men samtidigt så var det då man tog in omgivningen, där ovissheten var som störst, reflektionerna och relativiteten var under ens inre mikroskop. Efter ett tag var man en del av det okända, allt kändes naturligt. Man började reflektera igen när man skulle hem. Vi hade några timmar att bränna i Zanzibar före flyget hem, så vi tog en taxi in till Stonetown efter flyget från Pemba och tog en lunch på Serena Hotel. Vi bad taxichauffören komma tillbaka efter några timmar och köra oss tillbaka till flygplatsen. Var inga problem, inte heller att hänga på hotellet. Det erbjöd tom att vi skulle få duscha av oss på ett av rummen. Men även den tiden var lite diffus. Man vara inne i ”travel-mode”. Var inte förrän vi lämnade Kilimanjaro (mellanlandning) som jag insåg att vi faktiskt var på väg, inte hem, men bort ifrån det vi som under en kort period kallade ”vår” ö. Men jag tror det är något som Östafrika förtrollar en med, en känsla av tillhörighet. Även om man är en sådan tydlig turist, i sitt sätt att stå ut, känna sig vilsen, klä sig som fåne mm. så är det som att kontinenten säger ”Det är OK. Hakuna Matata kompis!”

 

Skrivet av: Carl Nordstrand

Dela i sociala medier:


Liknande Resor

Resa Zanzibar, Baraza Resort

Det finns många paradis här på jorden, men väldigt få har ett av världens 60 bästa hotell och en strand som rankas som en av världens 30 bästa. Välkommen till Baraza på Zanzibar!

Läs mer om resan

Bröllopsresor | Familjeresor | Generationsresor | Lifestyle | Sol & Bad | Spa & Wellness

Paketresa till Zanzibar, The Residence

Den bedårande vackra kryddön Zanzibar är ett fantastiskt komplement till en safariresa och vi har valt ut ett av Zanzibars vackraste hotell för att du ska få bästa möjliga upplevelse.

Läs mer om resan

Bröllopsresor | Familjeresor | Generationsresor | Sol & Bad

Resa Pemba Island, The Manta Resort

Det handlar inte om femstjärnig, överdådig lyx. Det handlar om lyxen i att finna det oupptäckta, det intima och den familjära känslan som The Manta Resort förmedlar.

Läs mer om resan

Bröllopsresor | Lifestyle | Sol & Bad

Resa Tanzania, The Z Hotel, Zanzibar

Detta exklusiva boutiquehotell ligger beläget på norra delen av Zanzibar där ni har Indiska Oceanens pudervita sandstränder direkt utanför dörren. Resorten ligger skönt inbäddad bland kokospalmer, tropiska trädgårdar och givetvis de fantastiska stränderna.

Läs mer om resan

Bröllopsresor | Safariresor | Sol & Bad

Safariresa Tanzania

"Schhh!"
Min sambo slår mig lagom hårt på armen och pekar mot ett buskage. Jag anar rörelser i det höga gräset. Jeepen girar sakta åt höger och helt plötsligt ser jag dem, lejonen. En hona med tre ungar som lojt leker i skuggan av buskarna.

Läs mer om resan

Bröllopsresor | Familjeresor | Generationsresor | Safariresor