Vår resa till Vietnam

”Ska ni åka tåg?”. Det var många som höjde på ögonbrynen när vi berättade att vi ville åka tåg mellan Hanoi och Saigon i Vietnam, i stället för att flyga.

En resa som sammanlagt skulle ta 36 timmar i en medelhastighet av 65 km/tim. Men vi hade bestämt oss. Vi ville se mer av landet än vad vi skulle göra i fågelperspektiv. Annika på resebyrån är en klippa när det gäller att sy ihop våra idéer till fungerande resor. Snart satt vi med ett komplett förslag som skulle ta oss först från Stockholm till Hanoi via Doha (och ett snabbt nedslag i Bangkok).

Fem dagar i Hanoi.
Hotell Hong Ngoc Dynastie låg på en liten sidogata i gamla staden. Glatt överraskade klev vi in i en svit med ett stort lyxigt badrum. Redan där insåg vi att man ska samla på sig sedlar i mindre valörer, för att ha tillgängliga som drickspengar till hotellpojkar, guider och chaufförer. Runt hörnet låg Hang Gai (sidengatan) som på tio minuter tog oss till centrum av det gamla Hanoi, med den lilla Hoan Kiem-sjön. Där stängdes de kringliggande gatorna av på helgkvällar och då samlades folk för att strosa runt, sitta mitt på gatan och spela spel eller slå sig ner på ett café och beställa in en Hanoi Beer eller en kopp av vietnamesernas berömda kaffe, som både doftade och smakade av mörk choklad.

Intill sjön ligger Thang Longs vattendockteater, väl värt ett besök. Populärt bland blivande brudpar var också att låta sig fotograferas i full bröllopsutstyrsel av en proffsfotograf med assistent framför något neonblinkande varuhus eller en kyrka. Bilderna användes sedan till album som alla gäster fick vid bröllopet. Vi hade hört mycket om den hektiska trafiken men det gick snabbt att komma in i rytmen; ta ett djupt andetag och korsa gatorna med sina hundratals vespor. Gatorna är smala och antalet fordon som trängs är många, så farten blir inte så hög. Och de har stenkoll på vimsiga  västerlänningar som ska ta sig över gatan.

Ovanför våra huvuden trasslade sig stora nystan av ”Hanoi Telecom”, elledningar som skulle göra en västerländsk elektriker smått skräckslagen. Och i vart och vartannat gathörn fanns små, enkla gatukök där soppan Pho stod och puttrade i en kastrull på en liten gasolspis. Vi gillar att strosa omkring i städer och titta på folklivet, hitta restauranger som serverar god, inhemsk mat och snoka reda på en och annan pub som serverar lokalbryggt öl (i Hanoi med namn som Tropical Princess eller Snow White). Men en rundtur med vår guide tog oss även till Hoi Chi Minh som ligger på lit de parade i sitt mausoleum, Van Mieu (Litteraturens tempel)och Chua Mot Cot-pagoden från 1000- talet. Det finns många intressanta utflykter att göra med utgångspunkt från Hanoi, till exempel till Halong-bukten, men vi valde bort den denna gång.

Tåg mot Hoi An.
Rundresand gick vidare och det var dags att lämna Hanoi och kliva på nattåget mot vårt stopp i Hoi An vid kusten. Vi har för länge sedan passerat den ålder då backpackerlivet lockar, och hade betalat för alla fyra bäddarna i vår kupé, där kvällstilltugget stod uppdukat (öl, vatten och chips), det var rena lakan i bäddarna och mörklila enkla filtar att svepa om sig. Efter en stund knackade det på dörren och en kasse med frukosten levererades(en påse rostbröd och marmelad). Vi kände oss som värsta lyxresenärerna, men vi hade sällskap av flera västerlänningar som valt bort de betydligt enklare utrustade vagnarna mot en egen kupé. Tåget rullade i väg i sakta mak i natten och vi vaggades till sömns. Det var ibland lite kyligt under den tunna filten, för luftkonditioneringen fungerade utmärkt. Så den varma tröja vi tagit med kom väl till pass.

I gryningen väcktes vi av att fyra varma frukostägg levererades vid dörren. Därefter kom vagnen med kaffe som man kunde köpa. (Ett tips för den som vill ha tillgång till kaffe under hela resan är att ta med en burk snabbkaffe. Hett vatten finns i en kran utanför kupén.) Nu hade vi nått ut på landet och kunde sitta och titta ut på lantarbetarnas knog på risfälten, vita ibisar som vadade runt i det grunda vattnet, ankor som simmade i dammarna och bufflar. Vi såg inte enda traktor på hela resan. När vi närmade oss kusten gick tåget högt uppe i bergen. Utanför tågfönstret var utsikten mot Kinesiska sjön hisnande. Och den som ville veta vad alla byar vi passerade eller stannade vid hette kunde titta på skylten ovanför dörren i vagnskorridoren. På det sättet var det lätt att följa med på kartan. Trots den 16 timmar långa färden kändes resan aldrig långtråkig. Timmarna gick fort.

På tågstationen i Da Nang mötte vår guide och körde oss mot Hoi An, en liten världsarvstad vid floden Hoai, som lockar många turister. Det betyder också många restauranger, caféer och butiker och lite högre priser än i Hanoi. På marknaden pågår en livlig kommers med allt från levande ankor och höns, spännande fisk och frukter man inte kan uttala namnet på. Vi bodde på trevliga Ancient House Resort i utkanten av Hoi An, vid genomfartsgatan mot kusten. Bakom vårt hus spelades hög discomusik på kvällarna. Första kvällen började vi leta efter öronpropparna, men vi hade inte behövt oroa oss. Prick klockan 21.30 blev det knäpptyst. Då släcktes också en del belysning. Det var skönt att ha våra svenska reflexer och ficklampa till hands på vägen mot centrum när vi skulle korsa gatorna i mörkret.

När vi tröttnat på att titta på sydkoreanska turister som åkte runt i trishaw i gamla staden, lånade vi cyklar på hotellet och cyklade förbi risfälten ner till havet där vågorna från Kinesiska sjön slog in. I mars hade badsäsongen inte riktigt kommit igång, så det var folktomt på strandrestaurangen där vi slog oss ner för att äta Cau Lau (nudlar) och White rose (rispappersknyten med räkfärs). En oas att besöka är den franske fotografen Réhahns galleri. Han är bosatt i Hoi An och har vigt sitt liv åt att resa runt till avlägsna platser och dokumentera Vietnams alla folkslag.
Missa inte hans fantastiska bilder och lär lite om Vietnams folk på samma gång!

Mot Saigon.
Nu var det dags att rulla iväg söderut mot Saigon, eller Ho Chi Minh-staden.(Saigonborna själva kallar regionen för Ho Chi Minh, och stadens centrala delar för Saigon.) Den här gången möttes vi inte av något välkomstpaket på tåget. Sängarna var obäddade, vi fick själva bädda med nya lakan. Resan tog 18 timmar, vi kom fram tidigt på morgonen där en ny guide och chaufför mötte oss och tog oss till Signature Saigon Hotel som låg intill Bao Tang My Thuat (Konstmuseet). Dit gick vi när vi ville komma bort från myllret i staden. Museet inrymmer vietnamesisk konst från olika epoker. Något som slog oss var att vi aldrig upplevde några köer till museerna. På Konstmuseet var vi nästan helt ensamma och inte ens på det mycket populära Krigsmuseet var det någon trängsel då vi besökte det.

Till skillnad från mer genuina Hanoi är Saigon i ständig utveckling med nya skyskrapor som växer upp överallt. Gatorna i de centrala delarna är bredare och bilarna fler. Trafiken är betydligt hetsigare och här hände det oftare att vi tvekade innan vi korsade gatorna. Inte så långt från hotellet ligger även Ben Thanh-marknaden. För den shoppingbenägne är den ett måste, även om den numera mest är till för turister. Och det var nog hit alla turister som valde bort muséerna tog sig. Strosar man runt i staden kan man hitta mindre marknader med ett roligare och folkligare utbud.

Även i Saigon finns mängder av små resebyråer som erbjuder utflykter bland annat till Cu Chi-tunnlarna. Vi hade i stället valt en endagsutflykt i Mekongdeltat, och det ångrade vi inte.
Vi kom lite sent på dagen för att uppleva den livligaste kommersen på den flytande marknaden men på Anh Binh-ön kunde vi i stället titta på tillverkning av rispopcorn, kokosgodis och rismjölsbröd, samt flätning av korgar av vattenhyacintens sega stjälkar. Det är väl värt ett besök för den som letar souvenirer att ta med hem. En tur med sampan på en liten biflod ingick också. Resan avslutades med stor lunchbuffé i en restaurangträdgård där vi var helt ensamma. Där fick vi grädda våra egna Banh khoai (pannkakor som sedan fylldes med grönsaker och doppades i fisksås) och njuta av grillad ”elefantöra” (ingen biff, utan en stor fisk), pho och andra läckerheter. En snaps på hemgjort logan-brännvin bjöds vi på som aperitif. Båtturen var en bra avslutning på vårt stopp i Saigon.

Vietnam kommer vi säkert att återvända till, med sitt vänliga folk, goda mat, vackra natur och intressanta historia. Tågresan kan vi varmt rekommendera om man vill se en bit av landet i sakta mak. Nästa gång kliver vi nog av även på andra platser längs vägen…

Här kan ni läsa mer om hur en rundresa i Vietnam kan se ut.

Nygifta i Hanoi som fotograferas
En tur på Mekongfloden är ett måste på din rundresa i Vietnam
En av Vietnams många, långa stränder
Att inkludera en tågresa på sin resa i Vietnam är att rekommendera
Barn på parad i Vietnam
Här köper man färska grönsaker, örter och annat. Det vietnamesiska köket är fantastiskt

Skrivet av: Berndt & Qia

Dela i sociala medier:


Bokningsförfrågan


Liknande Resor

Rundresa Vietnam hälsa & matlagning

Vita leenden. Överallt. I Vietnam är det lätt att ryckas med i dessa ständiga leenden från människor man möter på restauranger, tåg, bussar och i affärer. På denna rundresan får du garanterat leenden för flera år framöver!

Läs mer om resan

Familjeresor | Rundresor

Rundresa i Vietnam, Kambodja & Laos

Tre länder med många gemensamma nämnare. Blomstrande kulturer och dramatisk historia. Leende människor som välkomnar dig med öppna armar.

Läs mer om resan

Familjeresor | Generationsresor | Kombinationsresor | Rundresor