Vår seglingsresa i Grekland

Detta har varit en fantastisk resa som jag kommer att bära med mig genom hela livet. Jag hoppas att vi kommer att segla i Grekland igen snart!

Dag 2
Vaknade kl 7.3o i Lavrion där vi plockade upp båten. Jag, mamma och Jens gick till matbutiken som låg närmast och bunkrade upp det som behövdes för kommande segling. När vi handlat färdigt och betalat så lämnade vi varorna på butiken och sedan körde dem ut maten åt oss, ända fram till båten. Efter det började vi göra oss klara för avfärd, men innan vi kunde åka behövde vi en genomgång av teknik och detaljer kring båten. Två grabbar från Navigare kom och visade oss allt vi behövde veta för att kunna ge oss iväg. Vi blev även varnade för ett grund som låg på vägen till Kea (ön vi skulle åka till).

Vi hade strålande sol, knallblå himmel och.. nästintill obefintlig vind.. Vi seglade fram i ca 3 knop i snitt, om inte mindre. Men lika glada för det var vi! Fördelen med att det inte gick speciellt fort fram var att vi alla kunde bada efter båten. Vi slängde ut ett rep och magsurfade efter båten. Grabbarna från Navigare, som visade oss båten, hade sagt att seglingen till Kea skulle ta ca 1.5 timme. Den tog 5 timmar för oss så vi var framme vid ca 17.00.

Vi körde in i en liten vik som låg på sydvästra sidan om ön, så när vi kom fram körde pappa in mig och mamma till land där vi fick reka lite. Det såg till en början ut som en övergiven ö där massa människor bott en gång i tiden men som nu låg nästan helt öde. Det enda som visade tecken på någon slags verksamhet var ett hotell som låg precis vid stranden. Vi åkte bort till hotellet och bokade bord på restaurangen. Trots att vi var dödshungriga beslutade vi oss för att boka bordet ti lkl 1900 och begav oss tillbaka till båten. Vi var även rätt varma och trötta efter dagen och bestämde oss för att ett bad och en öl efter det är precis vad vi behöver. Så fick det bli. Mamma och pappa hoppade gladeligen i först av alla, kort efter följde jag och Jens efter och efter några om och men, även Selina och Alexandra. Jag, Jens, mamma och pappa simmade runt och kollade på de fina blå fiskarna som simmade runt i det klarblåa vattnet. Alexandra fick den briljanta iden att hon skulle lära Selina att dyka. Det blev inte ett klockrent dyk men hon visade istället oss hur man gjorde en framåtvolt (inte med meningen).

När ölen var slut och håret så gott som torrt, begav vi oss tillbaka till hotellet och restaurangen. När vi kom fram stod bordet dukat med vatten, bordunderlägg (jättefina), tallrikar och bestick. Vi åt grekisk sallad till förrätt och en bakad fetaost med honung på. Magiskt. Sedan kom huvudrätten.  Jag beställde räkor med ris och sallad, pappa en stek med pommes, mamma och alex delade på en fisk och Selina och Jens åt en grekisk pasta.

Sedan åkte vi tillbaka till båten och spelade lite Trivial pursuit (ja vi tog med oss det från Sverige). Vi började inomhus men insåg snabbt att det gungade på tok för mycket vilket gjorde att vi fick sätta oss ute istället. Spelade gjorde vi i ungefär en timme, nu är alla knocketrötta. Dags att sova och förbereda sig på en ny magisk dag!

God natt!

Dag 3
Dagen började redan under natten… Vi hade stannat i en naturhamn där det kom svallvågor in under hela natten och kvällen, med andra ord, det gungade så in i bängen. Jag, mamma, pappa och Selina sov väldigt dåligt under hela natten. Vansinne. Jag gick upp och la mig på däck vid 0600 på morgonen och låg där i ungefär en timme. Sedan gick jag ner igen och provade att sova en gång till och fick sova i ungefär två timmar.

Jag vaknade av att det plumsade utanför och hörde glada hejarrop. Jag gick ut och såg att två stycken redan var i badet medan två satt och gjorde ett tappert försök att äta frukost, vilket inte var helt enkelt. Allt vi la på bordet åkte fram och tillbaka och frukosten fick ätas väldigt snabbt och i omgångar. När allting var bortplockat insåg vi att båten drev in mot land. Ankaret har lättat. Vi var alltså inte klara att åka ännu men satte en jäkla fart. Upp med motorn från jollen, transportera jollen bakåt, upp med fendrar, starta motorn och iväg. Tjoff sa det och så var vi på väg. Som tur var hade vinden vänt och vi kunde nu sätta fart norrut. Vi fick kryssa oss hela vägen upp till en annan hamn på ön Kea men snittade 5 knop under hela färden, vilket var en betydlig förbättring mot för gårdagen. Som grädde på moset fick vi dessutom syn på två gigantiska sköldpaddor på väg ut från naturhamnen på Kea, tyvärr hade ingen kamera framme under ögonblicket, men bilden finns kvar på näthinnan.

Segelfärden gick som smort hela vägen upp till  Vourkari (hamnen som låg på norra sidan av Kéa). Väl framme  i hamnen så blev vi mötta av två män som hjälpte oss att fästa båten i hamnen. Sedan kom de fram med lite brödsnittar och ouzo. Mycket uppskattat då vi alla var lite möra av dagens segling. Efter att vi fått i oss Ouzon så gick jag, Jens, Selina, Alexandra och mamma iväg till närmsta strand för att ta ett välförtjänt dopp. Vattentemperaturen var kyligare än den vi upplevde igår men svalkade desto mer. Där stannade vi i ungefär en halvtimme och gick sedan tillbaka för att avlösa pappa så att han också fick bada.

När vi kom tillbaka till båten föreslog jag att Jens skulle hjälpa mig att reda ut en tova som jag hade fått i håret. Allt saltvatten hade verkligen gjort sitt för mitt tjocka krulliga hår. Han kämpade ett tag men vi fick till slut klippa bort den helt.

Efter frisörövningen gjorde vi oss klara för kvällen. Jag och Jens satte oss med varsin öl och njöt av kvällssolen som fortfarande stod högt på himlen. Vi väntade in de övriga som gjorde en liten shoppingrunda innan middagen. Därefter gick vi till restaurangen, där killarna som serverat oss ouzo jobbade, för att äta middag. Vi beställde in en Kea sallad, räkor i tomatsås med fetaost och en hummus på gula ärtor. Till huvudrätt åt jag och Selina en halv hummer var tillsammans med pasta, Jens åt kyckling, pappa och Alexandra åt en stek och mamma åt torsk. Maten smakade fantastiskt bra och likaså vinet. Alla var mätta och nöjda men ville ha kaffe. Precis när vi skulle beställa in kaffe så kom servitören med en efterrätt, en mousse gjord på choklad och en med yoghurt och honung. Supergott båda två och la sig som ett lock på resten av maten. Som o det inte var nog, nej nej, då kom de med en lokal likör. En likör som smakade som någon blandning av granskott och tallbarr. Låter kanske inte supergott men det gjorde sig väldigt fint efter maten. När vi betalat gick jag och Jens iväg till butikerna och kollade runt lite. I sista butiken köpte Jens en sarong och jag en klänning. Det fanns fantastiskt fina butiker ute på ön med kläder som var så fina att man utan problem skulle kunna bli ruinerad.

Som avslutning på dagen spelade vi lite trivial pursuit. Mamma och pappa ledde efter den omgången, men matchen fortsatte kommande dagar.
God natt.

Dag 4
Idag vaknade vi mycket utvilade i (första hamnen på Kea) och redo för dagens äventyr. Vi åt en god frukost i solskenet och vattnet var helt blankt. Det fanns ingen vind i sikte men vi bestämde oss för att ge oss av mot ön Kythnos. Vi gick för motor ett bra tag men bestämde oss tillslut för att hissa segel. Det var inte mycket till vind trots några tappra försök, så vi beslutade oss till slut för att bada istället. Det blev några spektakulära hopp från båten innan vinden började komma. Sen tog det en jäkla fart, in kom vinden och efter en stund även molnen. Det blev en häftig segling med en hel del vågor så vi fick riktigt känna på hur det är att segla när det är lite svårare att manövrera båten.

Efter ungefär 5 timmar började vi ana Loutra hamn på ön Kythnos och gjorde oss redo för att lägga till. Pappa gjorde en fantastiskt fin parkering men när vi väl lagt till insåg vi att ankaret inte hade satt sig.. Så vi fick hjälp av mannen som tog emot tamparna, att parkera en gång till. När vi väl lagt till tog vinden fart ordentligt. Det tog inte lång tid innan fler och fler segelbåtar kom in mot hamnen och ju fler dom blev desto svårare blev det för dom att lägga till. Stackars killen i hamnen fick jobba hela dagen lång, långt in på kvällen för att få alla båtar att få plats.

Jag mamma pappa och Jens tog en promenad upp på berget med utsikt över byn. Det blev inte en så lång promenad men det var rejäla backar att ta sig upp för och det var värt varenda steg när vi fick se utsikten. Fantastisk miljö. Väl nere i byn gick vi förbi en liten butik och köpte oss varsin kylskåpsmagnet. Mamma som hade varit och handlat tidigare under dagen hade fått ett vykort av mannen i butiken som vi skickade iväg till mitt kusinbarn, hon ville så gärna ha ett vykort! Det blir spännande att se när hon får det. När vi kom tillbaka ner till båten gick vi bort till ett litet skjul och fick ta en ordentlig dusch för endast två euro per person. Så efter det blev man till och med fräsch!

När vi alla var klara gick vi iväg för att hitta en restaurang att äta på. Vi blev förälskade i ett ställe som hette Sofreno där dom hade sin egentillverkade ”grappa”. Dom hade även get och lamm på menyn. Där satt vi och åt en fantastisk måltid där till och med mamma tyckte att rödvinet smakade bra! (SKRÄLL). Dom var fantastiska och mycket service inriktade. Först fick vi prova ett vitt, rött och rose vin innan vi bestämde oss för vilket vi ville ha. Sen fick vi prova olika ostar för att bestämma vilken vi ville ha och sen fick vi dessutom dessert efter maten. Inte nog med det, när vi skulle gå därifrån fick vi en flaska lokalt vitvin och en karta över hela ön. Imorn ska det blåsa som tusan runt hela ön så vi kommer att stanna på ön istället för att ge oss ut på havet. Mannen som gav oss vin och kartan, erbjöd sig att fixa taxi åt oss om vi ville åka in till huvudstaden Hora (ja den heter så…).

På restaurangen hade dom även fantasiskt fina lerkärl till både vinkaraffer, grappakanna, fruktskål osv osv. Vi ska därför till huvudstaden för att se om vi kan hitta tillverkaren till dessa fantastiska keramik prylar för att se om vi också kan hitta något fint att köpa med hem. Så ännu en dag är man mätt som tusan och oerhört nöjd med dagen. Utanför oss spelar grannarna skyhög musik så vi ska göra vårt bästa för att lyckas sova 😉 Men det ska nog ordna sig, det guppar iaf inte!
Godnatt!

Dag 5
Idag vaknade vi i nästintill storm. Som tur var låg vi en hamn där vågorna inte tog sig in, utan det enda som avslöjade stormen utanför piren var det vinande ljudet i masterna. Vi alla sov jättebra, dock så vaknade jag vid 04:00 av att jag drömde mardrömmar, men tror att det hade mer med någon slags oro över vädret än något annat. I övrigt sov jag som en stock.

Vi beslutade oss, efter en lång överläggning, att stanna kvar i hamnen Loutra på ön Kythnos. Vi åt frukost och bestämde oss sedan för att besöka huvudstaden på ön för att få köpa skålar och kannorna som de hade på Sofranos (restaurangen som vi åt på igår kväll). Vi kollade på kartan och såg att promenaden dit var ca 4 km i kuperade terräng och tänkte att det vore en skön promenad. Så vi tog på oss promenadskorna och gav oss iväg. På vägen upp till huvudstaden gick vi längs den ”stora” vägen. Det var en vacker promenad där vi fick se både hästar, getter och får.  Skräp såg vi också… massvis… tyvärr hade vi ingen påse med oss så att vi kunde samla in allt.

Väl uppe på toppen hittade vi staden (inte så mkt stad, mer by) med en gågata som gick genom hela staden. Den kändes väldigt typiskt grekisk med vita hus och blå dörrar. Jag trodde att det skulle vara besvärligt att hitta till mannen som tillverkade karafferna och skålarna, men det var det inte. Den låg längs med gågatan (längst bort) och utanför fanns det både skålar, fat och karaffer som avslöjade att det var där han höll till. Jag och Jens köpte mycket riktigt en salladsskål och en karaff. Supernöjda!

På vägen tillbaka gick vi en liten mindre väg som var mer grusväg än asfalt. Men den vägen var ännu mer vacker än den andra. Här kunde man gå utan att mötas av trafik utan bara fokusera på utsikten och vart man satte fötterna. Väl tillbaka i byn var vi alla rätt möra efter promenaden. Det blåste medvind hela vägen upp till byn, vilket innebar att vi hade motvind hela vägen tillbaka, så även om det gick nerför fick man kämpa lite för att ta sig fram.

Vi bestämde oss för att vi inte orkade laga någon lunch på båten (kl var 15 när vi  kom tillbaka..) så vi slog oss ner på restaurangen som låg bredvid Sofranos. Där fanns det en man (ägaren?) som hade en släkting som numera bodde i Sverige. Han var därför väldigt glad att ha oss där som kunde hjälpa honom att skriva sin meny på svenska.

Till lunch delade jag och Jens på en grekisk sallad och en moussaka, det gjorde även mamma och pappa medan Alexandra åt bläckfisk och Selina åt grekisk sallad. Till det drack vi en öl. Kanske den godaste ölen jag druckit i mitt liv. Den satt iaf väldigt fint efter promenaden som var drygt en mil lång. (Enligt ”hälsa appen” 12.9 km).

Efter lunchen gick jag och Jens och handlade och mamma och pappa fyllde på vatten i båten medan Selina och Alexandra tog en tupplur. Efter det hade vi genomgång av morgondagens segling. Det skulle bli lugnare vindar än idag men fortfarande upp emot 5 beaufforte. Med andra ord, rätt kraftig vind och höga vågor. Vi har nu blivit tilldelade arbetsuppgifter inför morgondagen och kommer att ge oss av på morgonen.

Efter genomgången bytte vi om och gick iväg till Sofranos för att äta middag. Idag tog jag lammet som smakade fantastiskt!! Jens tog en skaldjursrisotto som smakade jättebra men var inte så krämig som dom serverar den i Italien. Syrran tog också lamm medan Selina åt souvlaki och mamma och pappa tog fylld kyckling. Jag hann inte smaka på den men den såg väldigt god ut!

När vi kom tillbaka till båten körde vi ett till parti med trivial pursuit, mor och far är nu inne på slutspurten men vi ska försöka att slå dom imorn när vi kommit tillbaka till hamnen i Kea! Nu är det dags att sova så att vi orkar med morgondagens äventyr, bokstavligt talat. God natt!

Dag 6
Dagen med stort jäkla D var idag. Vi vaknade kring 8 som vanligt, käkade god frukost och ja, vi hade bestämt redan dagen innan att vi skulle ge oss ut i vinden och vågorna. Så, som bestämt gav vi oss ut. Jag var väl nervös redan sen gårdagen men det kändes ju inte jättemycket bättre när man fortfarande såg en massa vita gäss ute på havet och att det fortfarande blåste ganska många sekundmeter. Men, vi gav oss ut.

Vi hade alla blivit tilldelade arbetsuppgifter redan dagen innan för att få seglingen att gå så smidigt som möjligt, så vi alla var väl förberedda på det vi skulle göra. Jag och Jens tog aktern och allt som hörde därtill, Selina och Alexandra hade barbord och styrbord, medan pappa manövrerade och mamma körde ankaret. Allt gick väldigt smidigt och vi satte revat segel från början. Men håll i mig vilka höga vågor det var. Väderprognosen sa att det var ca 4-5 beaffourt ute på havet, jag vill påstå stark 5:a.

Jag var skitnervös ungefär hela seglingen, vilket blev totalt 7 timmar. Första etappen var helt klart värst, den när vi seglade mellan öarna. Då var det skyhöga vågor och stark vind. Så fort vi närmade oss Kéa lugnade vinden ner sig litegrann och en kort stund var det nästan stiltje. Men det varade inte så länge. Så fort vi tagit oss runt sydligaste udden över på västra sidan så satte vinden fart igen, dock inte med samma styrka. Från början var det dessutom ganska lugnt vågmässigt, däremot fanns det ordentligt med vind men vi fick riktigt fin segling. Någon timme senare blev vinden lite starkare och vågorna blev högre igen. Då kändes det riktigt jobbigt.. Jag var redan less på vågor och ville absolut inte kränga över några meters vågor igen, men det fanns inte så mycket att välja på ute på havet så det var bara att bita ihop. Selina var sjösjuk mest hela tiden men höll oerhört god min. Syrran blev också sjösjuk och var tyst ganska länge under sista timmen, medan jag mådde väldigt bra (förvånansvärt bra) hela vägen, men mådde sämre psykist. Jag satt bara och tänkte dom värsta tankarna man kan tänka på en segelbåt, och det var ungefär hur det skulle gå om vi välte. Inte bra tankar när man är på en segelbåt i relativt hög sjö. Så jag gjorde mitt bästa för att tränga bort dom tankarna och största hjälpen för det var att titta på Jens för han så glad ut mest hela tiden.

När vi närmade oss platsen där vi lagt till 2a dagen så kändes det som att det var ganska nära vårt slutgiltiga mål, trots att jag visste att den seglingen tog ungefär 4 timmar om man var tvungen att kryssa. Men vi tog oss fram till slut. När vi äntligen tagit oss fram till kajen insåg jag att seglingen inte varit så farlig och att det faktiskt hade varit riktigt roligt. Det kändes säkert så för att vi äntligen var på torra land! När vi var klara med allt på båten så tog vi oss en välförtjänt öl, spelade sista partiet trivial pursuit och gjorde oss sedan redo för middag. Vi åt på samma ställe som sist, och maten var helt fantastisk även denna gång.

Pappa åt kikärtor med bacon, mamma åt mullet med stekta grönsaker, syrran åt fylld bläckfisk, selina åt paj, jag åt pasta med räkor och jens åt kalvstek. Alla var nöjda med maten utom pappa som tyckte att den rätten var lite beige (hade man ju kunnat ana utifrån menyn.. men) ja. Sen fick vi choklad mousse och nån yoghurt mousse till desert med deras hemmagjorda likör (som smakade skog) och kaffe. MUMS!

Allt som allt, en fantastisk dag trots höga vågor, vind och sjösjuka. Vi har fått strålande sol, blå himmel och en behaglig temperatur, så det finns inte så mkt att klaga på. Jag känner mig iaf nöjd och hoppas att resten av gänget gör det med=). Nu är det dags att sova och ladda inför sista seglingsdagen imorn!
God natt!

Dag 7
Sista dagen. Idag begav vi oss från ön Kéa vid kl 9 på morgonen. Inte för att vi hade bråttom utan för att vi kände att vi ätit klart frukost och kunde lika gärna bege oss hemåt.

Vi drog iväg, väl förberedda på vad som skulle göras inför seglingen. Alla stod redo vid sina invanda positioner och vi kände alla att ni har vi riktigt bra rutin på detta. Vi kommer ut, hissar segel, allt går klockrent. MEN, ingen vind i sikte. Vi hade läst att det skulle vara ca 3 beaufforte idag, meeeen.. det gick knappt framåt. Så vi seglade i lugn och ro över vattnet mot ön mellan fastlandet och Kea.

När vi började närma oss ön såg vi en vik som vi siktade in oss på för att fixa lunch. Väl framme hör vi något märkligt gnäll från nåt som inte låter som en människa. Mycket riktigt, på en klippa står det en liten get och gnäller. Då verkar denna get ha fastnat och lyckas inte ta sig därifrån. Först trodde vi att han/hon hade brutit något ben men sedan såg vi att den lille geten kunde stå upp och gå omrking, men inte röra sig därifrån.

Först stod vi bara och iakttog dom andra getterna som såg ut att vara på väg till den lilla geten. Men efter en liten stund verkade dom ge upp sin räddningsauktion. Så då bestämde sig Jens för att han ville göra något för att hjälpa den lilla geten. Jag följde med, vi tog på oss snorkel och cyklop. Jens fick till och med på sig ett par badskor så att han skulle kunna gå i land och eventuellt lyfta ner den lilla geten om vi inte skulle lyckas styra den åt något håll.

Klipporna såg sylvassa ut men jag tänkte att jag kunde säkert också ta mig i land på något vis, men ju närmre land vi kom desto mer insåg jag att det inte skulle gå. Det var inte pga dom vassa kanterna utan på grund av den orimliga mängden sjöborrar som låg och lurpassade på reven precis vid land. Så jag fick hålla mig i vattnet. Som tur var tog Alexandra och Selina lilla jollen och var på väg åt mitt hål, så när de hade kommit fram till mig kunde jag hoppa upp i den.

Medan detta pågick, så hade Jens tagit sig upp på land och började närma sig geten. Lilla geten blev väldigt nervös när Jens kom närmre så den satte fart längre ut på klippan. På något vis lyckades geten hitta en väg som tog den närmre och närmre en flyktväg, vilket gjorde att den till slut hittade en väg upp på berget och kunde (förhoppningsvis) återförenas med sin familj. Det blev ett väldigt lyckat slut på den strapatsen! Tur för oss för vi höll på att bli nerskitade med måsskit!

När vi sedan lyckats plocka upp Jens, rodde vi tillbaka till båten. Där väntade en kalaslunch i form av qinoua och en tomatsås på vitlök, lök, aubergine, paprika och bönor. MUMS!

Etfer maten badade vi lite till, jag, Jens och mamma simmade in till land och hittade en strand att vila på lite. Sedan simmade vi tillbaka till båten och började ge oss ut på havet igen. Fortfarande utan vind men vi kämpade på med segel så länge det bara var möjligt. Precis när båten gick som sämst och vindarna vände stup i kvarten, DÅ fick vi syn på TUMLARE. Lyckan på båten var total. Dock varade det inte så länge, och innan alla hade hunnit få upp kamerorna så var tumlarna borta.

Men, skam den som ger sig. Vi seglade en liten stund till innan vi bestämde oss att nu fick det var nog och det var dags att gå för motor istället. När vi fått ner seglen och börjat gå för motor bestämde jag mig för att det var läge att gå på toaletten. Jag hann inte mer än sätta mig ner innan Jens ropar mitt namn. Jag skyndar mig upp allt vad jag kunde och när jag kommer upp ser jag att tumlarna är tillbaka! De är ännu fler och ännu närmre båten. Så himla fantastiskt!!

Den här resan har verkligen haft allt och lite till. Det bästa av allt är att vi faktiskt har en dag kvar. Den spenderar vi inte i båten tyvärr men vi kommer att få se Athen! Bara det kan ju bli precis hur kul som helst. Alla har skött sig så jäkla bra och jag är glad att det var just detta gäng jag åkte med, min familj!
Godnatt!!

Dag 8
Idag fick vi vakna upp i hamnen i Lavrion, där allt började. Det kändes både skönt och tråkigt på samma gång. Solen sken och himlen var alldeles knallblå. Vi gjorde frukost på båten som vanligt och satt ute och åt. Efter frukosten packade vi ihop det sista, lämnade båten och tog sedan bussen ut till flygplatsen. Väl ute på flygplatsen tog vi oss till ett ställe där man kunde lämna in bagaget och sedan tog vi bussen till Aten. Det var fullt med folk i bussen och ingen aircondition. Eller det fanns väl men det var på begränsade platser, så vi höll på att svettas i bitar. När vi lämnade bagaget på flygplatsen kunde vi lämna in allt utom keramiken vi hade köpt på Kythos, så den fick vi bära med oss i Aten. Det gjorde inte saken bättre på bussresan!

Väl framme i Aten var vi alla väldigt sugna på att sätta oss ner i skuggan och dricka något kallt. Vi slog oss ner på ett Cafe som låg på Syntagmas torg. Där satt vi och kollade igenom kartan för att hitta bästa vägen till Akropolis. Vi drack upp iskaffet och gick mot Akropolis. På vägen gick vi genom en liten bit av gamla staden i Aten. Fantastiskt vackra byggnader och mysiga gränder. När vi kom upp till stället där vi skulle köpa biljetter insåg vi att vi var långt ifrån de enda som skulle upp till Akropolis. Mamma och pappa gick iväg för att köpa biljetter medan jag Jens Alexandra och Selina satt i skuggan och väntade.

Vägen upp till Akropolis var fylld av trappsteg med väldigt hal marmor, så man fick gå väldigt försiktigt. Det var ännu jobbigare med ett gigantiskt fat och två karaffer. Men det gick och vi tog oss upp till toppen. Utsikten där uppe var helt fantastisk. Även byggnaderna där uppe var helt fantastiska att stå vid, titta på och man kunde nästan se de gamla grekerna stå där och hugga i stenen.

Vi var där i ungefär en timme innan vi bestämde oss att det var dags att gå tillbaka ner och hitta någon restaurang att äta lunch på. När vi var på väg upp till Akropolis gick vi förbi en massa restauranger med servitörer som försökte på alla sätt och vis att locka dit oss. Så vi gick ner till ett utav ställena som vi tyckte såg bra ut.

Maten var helt okej men ingen kulinarisk upplevelse. Den bästa maten vi ätit har vi hittat ute på öarna, medan på fastlandet har maten varit ganska tråkig och trött. Lite tråkigt men det gör det värt att göra en segelresa igen. När vi ätit klart gick vi en sväng genom gamla stan för att göra den sista shoppingen innan vi skulle åka tillbaka till flygplatsen. Mamma hittade en liten plånbok, syrran hittade örhängen och ett armband, jag och Jens köpte en elefant till Jens morfar och pappa hittade en liten tavla. Efter shoppingen satte vi oss ner och åt en glass.

Sen var det dags att åka tillbaka till flygplatsen, denna gång tog vi tunnelbanan. Där var det lite färre människor, men varmt var det ändå. När vi kom fram till flygplatsen checkade vi in allt bagage och gick ut i solen. Pappa hade tagit med sig vindunken som vi haft med oss under segelturen, så vi satt ute i solen och drack vitvin och njöt av den sista värmen innan det var dags att gå in.

Innan vi gick igenom säkerhetskontrollen satte vi oss ner på en restaurang för att äta middag. Vi hittade ett italienskt ställe på övervåningen som hade glutenfri pasta (till pappas stora förtjusning). Jens och Selina beställde in varsin pizza, kanske den största pizzan jag har sett i mitt liv, men den var lövtunn och väldigt god. Jag beställde en pesto pasta, mamma och syrran varsin hamburgare och pappa beställde glutenfri pasta med en liten köttbit. Han fick tyvärr den rätten som såg sämst ut och enligt honom, inte smakade så mycket. Vi andra hade rätter som smakade fantastiskt. Till detta drack vi ett gott rödvin och vi kände oss nog alla lite berusade när vi gick igenom säkerhetskontrollen. För min del var det väldigt bra eftersom att jag inte gillar att flyga, så jag kände mig väldigt lugn under hela flygresan!

Vi hade också tur att vi hade bokat resan med Norwegian för SAS piloterna hade gått i strejk. Flygningen gick hur bra som helst och vi kom hem till Uppsala vid tolv på natten.

/Familjen Gebackan

 

Här kan du söka segelbåtar i Grekland och även läsa mer om hur vi på Moments kan hjälpa dig att hyra segelbåt i Grekland!

Skrivet av: Isabella Gebacken

Dela i sociala medier:


Liknande Resor

Konferenssegling i Medelhavet

Att segla med sina anställda på en oförglömlig konferens är ett av de bästa sätten att stärka gemenskapen på företaget. En konferenssegling i Grekland eller Kroatien ställer stora krav på samarbetsförmåga, kommunikation och tillit, något som blir allt viktigare inom dagens näringsliv.

Läs mer om resan

Grupp & konferensresor | Seglingsresor