Vår seglingsresa i Kroatien

I morgon är vi på väg... I flera år har Janne och jag pratat om att segla i Kroatien, men det har alltid kommit något emellan. Så redan på båtmässan i våras bestämde vi oss för att boka en båt och valet föll på en Elan 344 med tre kabiner.

Magnus hade sagt ja direkt, som nyfrälst seglare och båtägare drömmer han redan om att korsa Atlanten. Hans Eline ville också följa med. Vi undrade om de visste några fler som kunde vara intresserade och vips var deras grannar Glenn och Maria också anmälda. Maria, Magnus och Eline har alla seglat i Grekland tidigare, Glenn däremot aldrig satt sin fot på en segelbåt, men är motorbåtsägare.

Själv har jag seglat med Janne i fyra år och kallat mig ömsom “Ruffhäxan”, ömsom “Kuttersmycket” och mitt huvudansvar ombord har då legat på maten under våra totalt fyra månadslånga seglatser i Mälaren, Stockholms skärgård, Gotland och nu senast Åland runt. Min Janne har seglat sedan 10-årsåldern då han gick med i sjöscouterna och kommer att ha huvudansvaret under Kroatienseglingen, men det är självklart praktiskt att vi är fler ombord som kan segla.

Navigare har lämnat ett ruttförslag, men vi har också lyssnat runt bland vänner och bekanta som har gjort detta före oss och bett om tips och råd. Bloggar och artiklar på nätet har också varit till stor hjälp. Samtidigt vill vi inte vara för styrda av en planlagd rutt, en stor del av tjusningen med att segla är ju trots allt friheten och möjligheten att kunna bestämma sig i stunden!

Det känns spännande att resa med två andra par som vi definitivt inte känner väl, men vi har checkat av att vi har samma grundinställning och att vi vill se och göra ungefär samma saker. Med vår positiva nyfikenhet och flexibilitet är jag helt övertygad om att vi kommer att få en fantastisk vecka. I morgon sticker vi…

Ena dagen väcks vi obarmhärtigt tidigt av mobilalarmet för att sedan ta oss till Arlanda. Samma kväll i gamla stan i Kroatiska Split: smala gränder med så blankslitna stengolv att det ser ut som det kommit en häftig regnskur.Ruiner från 350 år e Kr med effektfull ljussättning får oss att känna historiens vingslag. Nya dofter, det pratas på olika språk. En trubadur sjunger klassiska vackra hits på engelska på den stora piazzan framför kyrktornet, omgiven av ett hundratal lyssnande människor, lokalbefolkning uppblandad med nyanlända turister. Små mysiga restauranger i de smala gränderna radas efter varandra som smultron på ett strå – här skulle jag vilja stanna en vecka, eller kanske månad!

Nästa morgon vaknar jag till ljudet av kyrkklockor ombord på vår hyrda segelbåt i den mjukt solljusbelysta morgondåsiga hamnen. Efter frukost ombord med nybakat bröd kastar vi loss och styr ut på havet… Det blåser inte så mycket men fullt tillräckligt för att segla och vi börjar så smått lära känna varandra genom att hissa seglen tillsammans och berätta anekdoter ur våra liv. Janne hänger ut en tamp med fender efter båten och vi turas om att bada “under gång”. När hungern sätter in äter vi sallad med fetaost, avokado, oliver, tomater och ägg i en ljuvligt vacker vik, där cikadorna spelar sin serenad så högt att det hörs långt ut över vattnet. Båtens ankare ligger inte riktigt fast och vi driver närmre land i de plötsligt starka vindarna som bildas inne i viken.

Såsmåningom kastar vi loss, drar vidare och kommer till den sötaste av byar – Bobovisce N/M – där vi lägger till med aktern 1 meter från en liten restaurang. Lugnet här känns i hela mitt system. Små badställen med mestadels lokalbor smyckar kajkanten och ljudet från cikador blandas med samtal på kroatiska i periferin. En fiskare rensar fisk vid vattenbrynet, en annan man sover i solen i sin lilla båt. En doft av saltvatten och grill.
Vi kliver ner i det kristallklara vattnet – som blivit precis lagom svalt efter stormen här förra veckan – och vi “promenadsimmar” en bit efter kusten i i det guldgula eftermiddagsljuset. En obeskrivlig frid lägger sig inuti mig. Som en stor varm kram när man varit ledsen länge. Eller som en kopp varm choklad, raggsockor och eld i öppna spisen när du varit ute i kylan och blivit rejält nedkyld…

På kvällen äter vi inhemsk mat på den lilla restaurangen vid vår båt. Vi dricker vitt vin till maten, skrattar och flamsar och vår whiskyhesa underbara servitris Mirella hakar på. Nästa morgon vaknar jag till prat på franska och tyska från de få båtarna bredvid vår. Vi tar morgonpromenader åt olika håll följt av ett svalkande dopp i den lugna viken före frukosten. Livet är gott!

Från Bobovisce på den västra sidan av ön Brac styrde vi på måndagen ut på havet igen och hissade seglen. Tystnaden när motorn stängdes av i kombination med den varma solen på en klarblå himmel, de vackra vyerna och de kristallklara vattnet fyllde hela min existens av lyckoglitter. Att det samtidigt vräkte ner regn och var för årstiden kallt hemma i Sverige, gjorde inte känslan sämre.  Under vägen åt vi frukt och fikade och sen eftermiddag anlände vi till hamnen Palmezana på den lilla ön Sv. Klement sydväst om Hvar. Att lägga till med aktern var inte fullt lika lätt den här gången, den hetske hamnkillen fäktade med armarna och skrek några – vad vi tippade var – okvädningsord. Vi fann det ganska komiskt och låg snart förtöjda på en av de sista platserna marinan hade att erbjuda den dagen och då var redan nästa båts besättning utsedd till “dagens dummaste” av samma kille. I viken kryllade det av båtar, den ena större än den andra. Några bryggor längre bort låg 70-80 mycket stora segelbåtar (varav många katamaraner) med inhyrda kaptener och värdinnor ombord. De visade sig vara hyrda av amerikanska ungdomar och ingick i eskadern Yacht week och att “FESTA!!!” var enda målet med hela deras resa. Vi klurade snart ut att ville vi ha det lite lugnare i hamn skulle vi checka hur deras veckorutt såg ut och inte åka till samma hamnar samtidigt.

Efter dusch i land följde vi smala stigar och korsade ön till fots på tio minuter, genom en skog av höga palmer. På den andra sidan ön möttes vi av mysiga små stenstränder, charmiga restauranger och gulliga butiker med fantasifulla färgglada kläder och handgjorda smycken, med bara himlen som tak. Vi njöt av bad i det svala vattnet och återigen; det guldgula eftermiddagsljuset och känslan av lugn. På kvällen åt några av oss en traditionell fisk- och skaldjursgryta med hela fiskhuvudet kvar i grytan, medan andra åt god pasta med skaldjur.

På tisdagen seglade vi vidare till byn Vis, på ön Vis. På vägen dit stannade vi för bad och lek i en vacker vik, där det längre in fanns en u-båtsgrotta. Gummibåten kom till användning och då det var småtufft att ro den rakt snackade Glenn till sig bogsering av ett par i gummibåt med motor. Salladen vi fixade ombord smakade magiskt gott och sedan njöt vi ombord genom att slappa och läsa. I staden Vis samma eftermiddag promenerade vi runt lite för att senare på kvällen dricka bubbel för att fira Jannes och min tvååriga bröllopsdag och att Marias nya företagsnamn fått godkänt. Bubblet följdes upp av mycket god vedugnsbakad pizza och kall öl på samma lilla piazza. Den unge servitören pratade bra engelska och berättade små anekdoter, lärde oss säga skål på kroatiska (zeveli!) och bjöd på den sedvanliga lokala grappan efter maten. Vi pratade med våra båtgrannar och fick lite tips på “do’s” and “don’ts”.

På onsdagsmorgonen – efter frukosten ombord innan vi åkte vidare – hade vi fått en av båtarna i “partygänget” som grannar. Vi snackade lite med de tröttaste och mest bakfulla (?) ungdomarna ombord och en av dem skickade över 4 flaskor köpsprit till oss, då de insett att de hade “för mycket sprit ombord”. Dagens färd gick till den otroligt vackra lilla byn Komitza, på den västra sidan av Vis. Att lägga till vid betongpiren i hamnen gick nu som en dans och kort därefter låg vi i det svalkande vattnet vid den söta lilla stenstranden, strax bredvid. Återigen uppfylldes jag av en “jag-måste-nypa-mig-i-armen”-känsla. “Klockan fem-ölen” intogs i den lilla baren med bambutak på stranden och kostade 15 Kuna – d v s 19,50 sek – för en halvliter.

Jag förundrades över hur enkelt det är att börja prata med båtgrannar när alla är “in holiday mode” och nyfikna på varandra…
“Hur länge är ni ute? Vad har varit bäst hitintills? Är det första gången i Adriatiska havet, eller tionde?”

Vi återsåg våra Helsingborgsbåtgrannar från Bobovisce i Komitza och surrade med dem både på båtarna och senare under kvällen i land. Urgod mat på en mysig restaurang i land avlöstes av smarrig glass i en glassbar efter kajkanten. Efter det njöt vår besättning av underskön livesång från våra kroatiska katamarangrannar till långt in på natten. Det är skönt att leva!

På torsdagen seglade vi precis heeela dagen trots väldigt lugna vindar (mellan 2,5 och 5 knop), och anlände till Stari Grad strax innan solnedgången. På vägen dit badade vi efter båten, läste, solade och fikade. Glenn fiskade med lina och drag som han hängde efter båten, dock utan framgång denna dag. Vi hade tänkt lägga oss i en vik på svaj under natten, men drabbades återigen av både upptäckarlust i kombination med “är det någon som orkar laga mat?”-känsla och “det har ju blåst mer i vikarna än på havet”-diskussion – och vi var mycket glada över det beslutet. Stari Grad (som betyder den gamla staden) visade sig vara en obeskrivligt vacker och mysig liten stad, med endast 2.800 invånare. Det är den äldsta staden i Kroatien och en av de äldsta i Europa, med anor från 300-talet f kr, då den hette Pharos. De urgulliga små restaurangerna låg som små juveler efter kanten i den djupa men smala hamnen, den ena gulligare än den andra. Vi åt god nyfångad svärdfisk, drack lokalt vitt vin (80 kuna/ litern) utomhus på en restaurang – ett ombyggt stall med 400 år på nacken! – njöt och förundrades… Här ville jag stanna mycket längre! Tänk att hyra ett rum eller en lägenhet i hamnen och skriva under en månad eller tre, bli vän med lokalborna och lära känna folksjälen!

På fredagen (vår sista dag ombord) vid lunchtid styrde vi ut ur hamnen och hissade seglen igen. Det blåste lite mer än det gjort tidigare under veckan och trots att båten hade mindre segel än vi har på båten hemma gjorde vi 7,1 knop när eftermiddagsbrisen tog i. Vi fick köa en stund för att tanka upp båten i hamnstaden Milna och sen eftermiddag gjorde vi ett bad- och lunchstopp i en vik mitt emot. Lunchen ombord bestod av färsk tortellini med vitlöksfrästa champinjoner och zucchini i ostsås, sallad och kalamataoliver. Pricken över i:et var när vår storfiskare ombord lite senare faktiskt fick napp! Det var en liten gulgrön fisk (något större än själva draget!) och den var helt slut när den kom upp i båten, då den förmodligen “hängt med ett tag”. Seglingen tillbaka in till Split i tidig solnedgång var ljuvlig och nästan lite melankolisk. Ingen av oss ville åka hem och vi skojade om myteri och “vi vänder ut igen!” Denna vecka hade verkligen gett oss mersmak i alla avseenden!

Den sista kvällen i Split promenerade in till gamla stan där vårt äventyr började en vecka tidigare och vi slöt därmed cirkeln.
Det var fullt med folk på strandpromenaden och i gränderna, många klädda i romerskt urmode a la Julius Caesar, pga någon festival i staden. En underbar sista middag avnjöts på ett pyttetorg (i mitt fall bestående av små grillade havskräftor, pommes, samt mozzarella- och tomatsallad + det lokala vita vinet) bland trånga gränder och antika hus. Vi jämförde solbrännor och skålade för den bästa besättningen. Lite senare sov vi den sista natten ombord, för att nästa morgon var uppe tidigt och packa ur båten för slutbesiktning.

Lördagen, vår sista dag i Kroatien, spenderade vi i land. Några av oss shoppade kläder, medan några solade och badade på en badkaj med solstolar och skön musik i högtalare, en bit bortanför marinan. Veckans enda mina trampade vi på när det var dags för lunch. En lite öde restaurang helt nära badkajen blev utsedd till dagens lunchhak. Varningsklockorna borde ha ringt redan då, det knappt var några människor där och menyerna på bordet var endast dryckesmenyer, dock med mycket moderata priser.Vad som fanns att äta rabblades upp och vi beställde (hamburgare, kycklingburgare och vegetariska burritos) och väntade. Och väntade. När maten kom efter nästan en timme var den hyfsat okey i smaken, men det var små portioner och den var inte varm.Vi struntade i det då vi väntat länge och var hungriga. När vi bad om notan kom det ut en handskriven nota på nästan tusen svenska kronor!

Där och då tände jag till, att bli utnyttjad och blåst sista dagen vägrade jag när vi haft en sådan kanonvecka. Jag ifrågasatte deras prissättning och metoder etc och eldade på lite för att slutligen klargöra att “vi betalar vad vi tycker det var värt!” Efter att ha lagt en hundring per person på bordet travade vi därifrån. Servitören ryckte (utan att ändra ansiktsuttryck) på axlarna och sa att han var bara anställd och att detta hände fler gånger om dagen, arga kunder var vardagsmat för honom. Vår teori är att maten inte ens lagades på restaurangen utan hämtades någon annanstans, därför var den kall när den kom ut. Vi fick senare veta av flera andra kroater att det är olagligt att skriva handskrivna notor och att vi borde ringt polisen. I efterhand blev det trots allt ett reseminne och något att lära sig en läxa av.

Vi delade en stor förbeställd taxi till flygplatsen och där upptäckte vi att jag och Janne hade bokat business class-biljetter hem, vilket gjorde att vi kunde hänga en stund i loungen. Det var tur då flygplatsen var galet fullsatt. Flygresan hem på lördagkvällen gick snabbt och så var vi plötsligt tillbaka i ett molnigt och lite kyligt Sverige (+11 grader) igen. Jag kan bara summera vår fantastiska seglarvecka i Kroatien med en enda mening:

Vi gör det igen – och igen! – och igen!!!

 

Kika på våra seglingsresor till Kroatien här!

Skrivet av: Anki Palerby Hjelmqwist

Dela i sociala medier:


Liknande Resor

Konferenssegling i Medelhavet

Att segla med sina anställda på en oförglömlig konferens är ett av de bästa sätten att stärka gemenskapen på företaget. En konferenssegling i Grekland eller Kroatien ställer stora krav på samarbetsförmåga, kommunikation och tillit, något som blir allt viktigare inom dagens näringsliv.

Läs mer om resan

Grupp & konferensresor | Seglingsresor

Resa till Kroatien, Le Meridien Split

På Le Meridien Lav upplever du Adriatiska havet från första parkett. Strax söder om Split hittar du denna pärla som fungerar för både familjer och par.

Läs mer om resan

Familjeresor | Sol & Bad